spegel spegel

Vet inte riktigt hur jag ska börja, så detta lär bli rätt flummigt. Det här men mitt yttre, jag vet inte. Jag går från att må så skit över hur jag ser ut, då jag aldrig känt mig vacker genuint. Vissa dagar kan känna mig lite fin, men aldrig att jag känt att jag varit vacker när jag sett mig själv i spegeln. Jag vet att i högstadiet hatade jag att vara med på bild när mina vänner skulle ta bilder ihop, jag visste innan att jag bara skulle se för djävlig ut, känner fortfarande lite likadant. Vissa gör sig bara inte på bild antar jag. Sen övergår dessa tankar till att bara bli arg, varför ska jag gå och känna mig så dåligt pga. något så oväsentligt? Varför lägger jag så mycket tid oc energi på något som har så lite betydelse? Jag vet själv hur lite jag värderar andra människors yttre, knappt alls. Visst, fagra människor är lycka för ens ögon men det är inte som att jag dömer andra till den grad jag dömer mig själv. Logiskt sätt vet jag att mitt yttre inte hindrar mig till den nivå mitt huvud gör det till, det hindrar mig inte till att skaffa vänner, finna kärlek å' lycka. Men ändå har jag dessa tankar som är som skrivna i sten att innan jag uppnår en visa typ av skönhet att jag aldrig kommer nå dessa ting. 
- Kram Anna ♡



Alias ♡

Blog/website/tumblr ♡


Lämna ditt meddelande nedan ♡