21 oktober 2017 | 21 oktober 2018

För ett år sedan idag flyttade jag hemifrån för första gången, flyttade från min lilla stad som jag alltid bott i och flyttade istället till Funäsdalen, en ännu mindre liten håla. Det känns så sjukt att det redan gått ett år sedan den dagen, ett halvår skulle jag kunna acceptera men ett helt år känns så overkligt. Även om én del jobbiga grejer har skett under detta år som passerat kan jag utan tvivel säga att det är det bästa året i mitt liv. Jag har utvecklats så mycket, jag mår så otroligt mycket bättre mentalt - bättre än jag gjort på så många år. Nu bor jag ju kollektivt och går på folkhögskola, trivs väldigt bra även om jag saknar Funäs och alla de underbara människorna jag lärde känna, natten tills idag drömmde jag om en av dem. Drömmen kändes så äkta att när jag vaknade låg jag bara där förvirrad över vart jag var. Något som dock följde med till Funäs och även med till detta boende är min fikus, visst mina andra tillhörigheter med men det skulle inte kännas hemma utan den, vilket är rätt löjligt ändå med tanke på att det endast är en liten grön växt. Men vad gällande mig är inte lite löjligt egentligen. 
- Kram Anna ♡

svammel om dig, svammel om oss, svammel om inget

drömmer mig tillbaks till den vackra utsikten jag hade i mitt underbara funäs
21 - mars - 201x
jag skulle inte ha sagt något, jag skulle inte ha valt att lita på dig. fanfanfan
4 - april - 201x
jag skulle inte påstå att jag är kär, för det är jag inte - är man kär så vet man det, det går inte att undvika eller förneka. allting i mig skulle skrika efter dig, men det gör det inte. jag tycker bara väldigt mycket om dig, men inte så.
17 - maj - 201x
du får mig att vilja bryta alla sociala regler, ignorera rösten i mitt huvud som skiljer på rätt och fel, på vad jag vill göra och vad jag borde göra.
1 - juni - 201x
det kan vara svårt, när man vill något så mycket. att man, liksom inte kan tänka logiskt längre. man drivs inte längre av förnuft, utan av sin åtrå efter något, eller snarare någon.
19 - juli - 201x
varför kan jag inte sluta tänka på dig, varför kan jag inte släppa taget om något som aldrig exicterat. 
13 - augusti - 201x
drömde om dig inatt, jag stod i ett hav av människor. musik spelades, folket dansade och sjöng med. jag kunde känna mig själv le som aldrig förr, du var aldrig där, men det kändes som det var tänkt att du skulle. jag letade dig i folkhavet men fann dig aldrig.
2 - september - 201x
hjälp mig. hjälp mig.
- Kram Anna ♡

alla är inte så snälla

För inte allt för länge sedan låg jag i sängen och pratade i telefon med någon som i många fall känner mig bättre än vad jag känner mig själv och vi diskuterade ett ämne som allt för ofta snurrar runt i mitt huvud. Jag har en stor tendens att övertänka, oavsett situation. Vilket kan vara en utav de större anledningarna till just detta problem, eller ämne inte tycks försvinna. Jag vill se mig själv som någon med bra och mycket självinsikt, jag har många saker som jag vill förbättra och behöver förbättra. Men till det jag talade om i telefon, det är mer en frågeställning jag saknar svar till.
Jag försöker och försöker, men jag finner inget svar jag finner logiskt. Lite kortare sagt,  jag har människor i mitt liv som inte är så snälla. Inte nödvändigtvis att de visar mig med bristande respekt, men mot andra. Jag har människor i mitt liv som har behandlat mig under alla kriterier, någon som har behandlat mig som skit - och jag har fortfarande kvar dem. Jag har människor i mitt liv som har behandlat andra under alla kriterer, någon som har behandlat andra som skit - och jag har fortfarande kvar dem. Vad säger det om mig? Vad säger det om mig som tillåter dessa människor i mitt liv, gör det mig också till en dålig människa? Eller bara naiv? 
Tillbaks till delen om min självinsikt, då jag vill se mig själv som någon med självinsikt sätter denna situation mig i ett dilemma. Jag vet att jag är alldelles för naiv ibland, men jag har svårt att peka ut om detta är ett av dessa tillfällen eller om det beror på något annat. Jag kan ärligt säga att jag inte tror att en enda människa är ond, de kan vara kapabel till onda ting, absolut. Men jag tror inte att de i roten är ond, utan de människor som gör brutala och hemska saker är de som är trasiga och behöver hjälp. Som personen på andra sidan telefonen sa, är det inte min uppgift att laga dem, inte mitt ansvar. Men det känns så svårt när man möter någon som är trasig och inte vilja hjälpa till. Denna syn på människor är anledningen till att jag tror att jag kan acceptera dessa människor i mitt liv, eller beror det på att tanken på att riktig onska skulle vara sann skrämmer mig så mycket så att jag väljer att blundar inför det. Jag vet inte, det är väl det hela inlägget handlar om. Att jag inte vet hur jag ska känna, hur jag bör känna. Hur vet man skillnaden på vad man vill göra och vad man bör göra? Eller snarare, hur väljer man.
- Kram Anna ♡