färglatt svammel

Mitt hår är ju numera blått, eller det är i alla fall mer blått än grönt. Minns när jag var typ 13-14, då ville jag verkligen ha det. Lite sen haha, som med allt. I våras när jag först färgade håret grönt kändes det så bra när folk stirrade. Känns udda att säga i och med att jag är så blyg men det stämmer, blickarna kändes tryggare kontra innan jag färgade det. Nu kändes det så självklart, liksom jag har grinchen på huvudet, självklart får man en extra sekund av en främling, gentemot när jag innan bara oroade mig på vad de tänkte. Att jag var den fulaste tjejen de sett, så fruktansvärt tjock, äcklig. Alla negativt laddade ord var jag övertygad om att allmänheten tänkte om mig, medans när mitt huvud var grönt togs de tankarna bort till den enkla förklaringen av min mindre vanliga hårfärg. 
Nu vet jag inte längre hur jag känner. Ingen har sagt något negativt, rena motsatsen. Sedan jag flyttade och började på folkhögskola är det den vanligaste kommentaren jag får, men jag vet inte hur jag det känns. Denna färg jag har nu är gööör fiin, men känner mig inte riktigt som Anna. Sen om det är något bra eller dåligt har jag inte kunnat finna mig i än. Jag har så många brister, så otroligt många. Kanske att känna mig som en utböling kan vara nyttigt. Sätta saker i perspektiv, oklart. Jag har ju fyllt tjugo, känns som jag borde veta mer om mig själv än vad jag gör.
- Kram Anna ♡



Alias ♡

Blog/website/tumblr ♡


Lämna ditt meddelande nedan ♡